Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Kompaktsemester

Igår jobbade jag en stund på morgonen. Klockan tio satte vi oss i bilen hela familjen inklusive hundarna och drog till Varberg. Jag, ungen och dogsen dumpades hos mor och far på Björkängs Camping medan Morgan åkte på möte i Falkenberg.

Efter tre timmar sol och bad åkte vi in till Varberg och köpte med oss lite hem av havets läckerheter från hanmen, packat med ispåsar. Därefter åkte vi till Maria och umgicks med henne i fyrtio minuter, kollade hennes nya Suffolks, finullsbagglammen för eventuellt byte samt drägglade över hennes hanteringsanläggning och våg. Sedan hemåt.

Vi var hemma klockan 21, och avnjöt de tidigare nämnda havets läckerheter.

På en bra semester ska man;

• Åka söderut
• Bada i havet
• Sola
• Hälsa på släkten
• Hälsa på goda vänner
• Äta havets läckerheter

Det har vi gjort, på elva timmar blankt inklusive resa. Nog borde vi kunna kallas effektiva?

 

 

Annonser

Read Full Post »

Det har blivit lite fel…. 🙄

En ungtacka lammade ju 15 juni, typ tre månader efter alla andra, på betet. Gräset var alldeles förvuxet (vi hade inte hunnit putsa ännu) och tackan vimsade efter flocken efter hon lammat, tappade bort sitt lamm och glömde att hon blivit mamma.

Lammet var som tur var försikommet och väl inhämtade och satta i box kunde den stjäla till sig mjölk fast att inte tackan ville stå riktigt still. Jag höll henne några gånger om dagen så lammet kunde äta ur juvret ordentligt, men annars så fick den det den behövde.

Nu har de gått i en egen fålla ute, och morgon och kväll har jag och Messa tagit in henne i en liten fålla och hållt henne. I takt med att lammet blivit större så har det dock mer och mer börjat föredra pelletsen i lammkammaren jag gjort i ena hörnet.

På något vis har därför hela digivningen hängts upp på mig, dvs är inte jag där så blir det inget 😆

Lammet är inte lika angelägen längre, men bara jag håller så smaskar den lydigt i sig all nyttig mjölk. Tackan däremot, så snart hon ser mig så springer hon in i fållan och väntar – Kom hit och håll mig, det spänner som attan i juvret! ropar hon. Jag går dit, håller tre fingrar under hakan på henne och lammet börjar dia, tackan suckar, kisar med ögonen och njuter…….. ja, ibland ställer man till det för sig! 🙄

Read Full Post »

Mönstring – glad!!

Igår var Jesper Eggertsen här och mönstrade mina lamm. Att få Jespers omdöme betyder väldigt mycket för mig, få har sett så mycket finull som han och hans kunskaper om får överhuvudtaget är i Sveriges absoluta toppskikt. Det är också hans, förutom Pierre & Anita´s, tankar kring vad man ska leta efter i finullsavel som har påverkat mina val genom åren.

Jag mönstrade första gången förra året, då var det Pierre och Anita som kom. Jag har inte riktigt tyckt att mitt avelsarbete hade kommit så långt innan dess. Mönstringen förra året var väldigt nervös, tänk om jag hade tänkt helt fel och mina djur inte alls var så bra som jag trodde?

Som tur var tyckte de om mina lamm, och jag fick fina resultat även då och en bra ledning i vilka livdjur som skulle få vara med i år. Jag kunde andas ut lite och var väldigt glad över Pierre och Anita´s hjälp.

Idag kan jag inte låta bli att vara alldeles själaglad och väldigt stolt!!! Vad sägs om följande resultat i kroppsform;

O-      1 st
O        3 st
O+     9 st
R-    24 st
R      15 st
R+     2 st

Finullsfår är ju en lantras och på EUROP-skalan anses en R-kropp som mycket bra. Att lyckas få så stor andel av lammen klassade i R (R- till R+) känns helt fantastiskt!!

Många av lammen var dessutom lite unga ( födda mellan 1 mars och 1 april) och hade behövt lite mer tid på sig, så om någon månad är hagen full av fulländade varelser 😆

Jesper klämde och kände och grymtade, den ena efter den andra med R, så att han emellanåt var tvungen att ta ett steg tillbaka och kolla gruppen – ”jomenvisst man ser ju hur kompakta och rejäla de är!”, fundersam över om han blivit fartblind 😆

En annan positiv överraskning var ullen! Jag som inte alls tittat på ullen i mitt avelsarbete, och haft lite dåligt samvete för det, kunde andas ut när jag fick på papper att ullen är riktigt bra och på flera alldeles utmärkt! Vad roligt!

Ja, nu är jag glad och ser fram emot att fördjupa mig i statistiken och få nöjet att välja och vraka mellan potentiella rekryteringar 😆

För den som är intresserad av tacklamm eller bagglamm så är det bara att höra av sig, nu säljer jag med gott samvete! Kontakta mig på veronica[at]mnab.net eller mobil 0736-635566

För den som vill fördjupa sig mer;

Hela mönstringsomgången

Sammanställning av omgången

Sammanställning av omgången (ull)

Finullsfår is da shit

Read Full Post »

Det går ju inte det här, som ni förstår. När jag inte skriver här så tappar jag ju all koll – när skiljde jag av lamm, när släppte jag på det betet – ingen aning….. 🙄

Så några rader lite då och då får jag allt ta och klämma ur mig även om motivationen inte alltid är på topp 😆

Häromveckan (ja ni ser, ingen koll) så var det dags för det årliga evenemanget ”Sommarkväll i fårhagen”, ett arrangemang av Länsstyrelsen och Skaraborgs Fåravelsförening. Något jag absolut aldrig missar, en av årets stora höjdpunkter!

I år var vi välkomna till Höjentorps Kungsgård i Eggby, en mycket vacker gård med en fantastisk historia. Huvudbyggnaden byggdes av Johan Alströmer på 1700-talet, som på Höjentorp anlade ett schäferi av finulliga spanska får (merino), redan innan denna fåravel funnit insteg i Tyskland. Vid sidan av detta startade han en lantbruksskola där han utbildade schäferister.

Nuvarande arrendatorer vill anknyta till denna historia, och håller därför på att bygga upp en fårbesättning på gården. Nu finns där ca 50 tackor men siktet är inställt på ca 200 st.

Inbjuden till kvällen var Sophie Atkinson, forskare vid SLU och hitflyttad från Australien för ca 10 år sedan. Hon förevisade sk Low Stress Stock Handling, dvs hur man hanterar får på ett smidigt och lugnt sätt. Stressade får är som alla vet långt ifrån smidiga att arbeta med, och det var det som var grundpelaren i hennes sätt att flytta djuren.

Hon fick visa på sex av gårdens årslamm, och med små medvetna rörelser från ca 20 meters avstånd flyttade hon den lilla gruppen i jämnt tempo på spikraka linjer och styrde in dem i en fålla med en öppning på ca 1,5 meter. Hela tiden var hon ca 20 meter ifrån fåren, och helt tyst med bara en gungning på överkroppen eller ett steg fram och fyra tillbaka hade hon lammens fulla förtroende.

Hon pratade om det kanske självklara i att flaxande med armar, hoppande, hojtande, klappande bara stressar djuren och gör dem väldigt svåra att hantera, och allt tar dubbelt så lång tid. ”The ones of you that have working dogs knows that the best dogs are the quiet ones, that just works quiet and carefully on the border of the sheeps comfort zone”

Hon pratade mycket om ”press and release”, att sätta igång djuren med en gungning av kroppen eller ett steg fram, för att sedan backa och släppa på trycket för att LÅTA djuren gå. Det är enda sättet att hålla ett jämt tempo och en riktning på flocken. Man kan heller inte gå rakt bakom flocken, för det som då händer är att de främsta djuren vänder för att kunna se dig – de har ju ögonen på sidan av huvudet. Man skall alltså hålla sig snett bakom flocken.

Placeringen av ögonen gör också att de ser dåligt rakt framifrån och dessutom marken rakt framför dem. Skall de därför passera en plats där unerlaget skiftar från tex gräs till grus så behöver de tid på sig att bedöma och avgöra om det föreligger höjdskillnad i skiftningen eller om det går att gå på det……….

Sophies tankar är kanske inte revolutionerande, men det som är så självklart och nästan medfött i ett land som hanterar får i stora kvantinteter behöver vi faktiskt höra här i Sverige när antalet större besättningar ökar och fårnäringen ska övergå från att vara hobbyverksamhet till att vara en bransch och ett yrke.

Mer sånt! De som har med sig kunskaper om hanteringsanläggningar skulle också behöva dela med sig av sina kunskaper – bara att bygga en hantering som fungerar smidigt är en hel vetenskap. Det finns massor av ack så viktiga detaljer som leder fåren igenom hanteringen utan stopp, detaljer som en fårbonde från Australien har med sig från modersmjölken – han behöver inte ens tänka………

Detta engagerar mig verkligen, på ett sånt där nästan på gränsen till sjukligt nördigt sätt 😆


Sophie Atkinson pratar fårhantering


Hon flyttar fåren precis som hon vill ha dem med små rörelser


Över åttio pers kom på Sommarkväll i fårhagen


Inspektion av gårdens mobila hanteringsanläggning från Hunden och Herden


Vackra Höjentorps Kungsgård

Read Full Post »

….. ta och plocka bort alla julgrejer, det här är ju pinsamt! sade sonen med barsk blick i veckan. Jag lovade dyrt och heligt att det skulle ske nu i helgen, det har ju iallafall hunnit bli februari. 😕

Lördagen började jag med att tillsammans med Karin ta en tur till Malena, som fått sin fantastiske man att ordna finfin vallningspaddock inne på köttdjurens lösdrift. Vi tränade våra unghundar och tog tillfället i akt att jobba på att hitta rätt press på dem i det begränsade utrymmet, där de liksom inte kan komma undan.

Det var sjukt intressant och roligt att hjälpas åt att titta, tänka och pröva. Våra hundar är alla tre HELT olika, vilket gjorde det hela ännu roligare.

Karin och Malena tittade, instruerade och föreslog tills vi till slut fick fram rätt press på Messa. Den sista avgörande delen var att jag inte fick titta på henne utan helt enkelt vända ryggen till och skaffa mig ögon i nacken istället 😆 Kanonträning!

På eftermiddagen träffade jag grannbonden på Korsgården, och vi gick igenom lite hur vi kan samarbeta om markerna framöver.

Idag på förmiddagen vägde jag, Basta och Sabina 130 lamm och innan dess var vi ute med unghundarna på fältet med ett gäng superspringiga tackor. Återigen kanonträning!!!

Nu på eftermiddagen har jag varit med mor och far på jakt efter ny hundras. Jag ville att de skulle köpa en Lancashire Heeler, men nädå det passade ju inte – den var för liten 🙄 Fattar inte hur de menar, skulle det vara så stor skillnad på en heeler och en berner i storlek? Frågar man Donna så är det minsann ingen skillnad.

Iallafall, när det nu inte blir någon heeler 😡 så ville jag att de skulle åka och titta på Welsh Springer Spaniel hos Janne och Gittan på kennel Heddychlon – jag har träffat deras hundar på klubben och tycker att det är milda, glada trevliga hundar i lagom storlek. Så idag åkte vi till Eggby för att se vad mor och far tyckte.

Hundarna gjorde verkligen sitt bästa för att charma, och till och med truliga pappa åkte därfrån med en känsla av att det skulle passa dem utmärkt! Så nu är en tikvalp tingad efter Enya, som så lämpligt väntas valpa kring den 17:e februari. Nu håller vi tummarna för att det blir en liten tös till mor och far!!! 😆

Julen på Kisakulla? Den är kvar, förutom i kök och matrum 🙄

Read Full Post »

Om inte……..

…….vi hade bokat oss en utlandsresa som nu inte blev av så hade jag stått mitt uppe i lamningen nu. Tio minusgrader bet hårt i kinderna i morse, man är ju inte är van efter den milda vintern – och jag tänker att det var väl för väl lamningen är planerad till mars/april istället.

När man nu inte ligger under en palm med fötterna nedgrävda i sanden, så kan man ju iallfall vara glad att man inte behöver hänga i stallet och övervaka lamningar i tio minusgrader……. *tröstar mig*

 

Read Full Post »

Ödet är grymt, och ironiskt ibland.

2007 dog Sassa, mor och fars Berner Sennen hastigt i cancer endast fem år gammal. Allt var över på ca en vecka.

För två veckor sedan sökte de veterinär för Tuva´s hosta, i torsdags stod det klart att det var cancer – på samma ställe. I morse gick det inte längre, och hon fick somna in. Tuva blev fyra år.

Så hemskt, och så vidrigt – men vad ska man göra? Berner Sennen-rasen är riktigt illa ute, det är bara att googla lite på rasen så blir man alldeles mörkrädd. Så orättvist, efter den mega-insatsen som gjordes för att komma tillrätta med HD-problemen med fantastiskt och föredömligt resultat – och så kommer cancern och fullständigt infekterar den dyrbara avelsbasen.

Ja, mor och far köper nu ingen mer Berner Sennen – trots fyra stycken varav två blivit tolv år så vågar de inte. Såklart.

I allt elände så har jag världens bästa Sussi som jobbar på Hundbiobanken och kunde berätta om den alldeles nyligen uppstartade insamlingen av blodprover på just Berner Sennen. Så ett prov är nu sänt till dem i Uppsala – det känns bra att göra något. När man inte kan göra mer………


Sov så gott, goaste Tuva – och tack för allt!!!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »