Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2017

Tack Pierre!

Vissa personer har kommit att betyda väldigt mycket för mig hittills i livet, och jag hoppas att jag kommer att träffa ännu fler fantastiska människor som blir mig kära allteftersom livet fortsätter.

En person som jag tycker väldigt mycket om har nu tyvärr lämnat oss. Pierre Frick blev 83 år. 83 väl använda år där han har åstadkommit väldigt mycket och nu lämnar ett fantastiskt arv efter sig inom fårvärlden och vallhundsvärlden, förutom sin härliga familj. Vi är så många som har honom att tacka för så mycket.

Pierres kunskaper och erfarenheter inom svensk fårnäring saknar motstycke genom hans många år som fåruppfödare i kombination med en sällsynt och aldrig övergående nyfikenhet och vilja att utveckla. Han har varit aktiv och drivande inom både Fåravelsförbundet och Lammproducenterna, bla hade han en stor del i ombildningen av Fåravelsförbundet efter sammanbrottet 2004. Han har lärt oss att tänka både kropp och ben och juver och lynne såväl som ull och päls. Han var tidigt ute med muskelscanning och Fec-Pac och delade generöst med sig av sina erfarenheter. Han såg till att Lantmännen tog hem den utmärkta lammnäringen Pontus till den svenska marknaden och han har lärt oss god djurhantering med bra utformade lösningar på stall och hanteringsanläggningar.

Pierre har tillsammans med Anita varit mina mentorer på får i allmänhet och finull i synnerhet. När jag ser ett finullsfår, ser jag det genom Pierre och Anitas ögon och hör noteringarna i mitt huvud. ”Är ben och rygg starka och funktionella? Är kroppen lika bred i fram som i bak? Är juvret högt ansatt och går tillbaka snabbt efter digivning? Hur många fingrar får du in mellan bogbladen? Ridmanke, det gillar vi inte. Idioter gillar vi inte heller, de får kryss i boken. För du antecknar väl allt? Annars kommer du inte ihåg!!”

Likväl som de goda råden och erfarenheterna sprutar ur Pierre när vi träffas så är han lika nyfiken på mina erfarenheter, och vill veta hur jag gör med mina övertaliga lamm och hur jag anpassar min foderstat osv. De första gångerna han frågade kände jag mig osäker på vad han egentligen ville, testar han mig nu? Men så förstod jag ganska snart att han faktiskt vill veta, eftersom han är lika nyfiken på andras erfarenheter som på sina egna.

Generositeten, förmågan att se att framtidens fårnäring byggs på nya fårägare som behöver hjälp med råd och kunskap av de erfarna men också erkännande om att även de nya fårägarnas erfarenheter är värdefulla. Ödmjukheten att förstå att det som inte fungerat förut kan fungera alldeles utmärkt med nya ögon och nya förutsättningar. Dessa insikter och egenskaper vill jag ta med mig in i framtiden som ett arv efter Pierre. Som Ulf Pyk sade, ”Alla fårägare har ett arv att förvalta” – en ärofylld tradition som går flera tusen år tillbaka i tiden, där alla måste hjälpas åt att föra det vidare till ungdomarna.

Pierre var med och startade Svenska Vallhundsklubben på sextiotalet, och har sedan dess varit djupt engagerad även där och åstadkommit så mycket. Han var uppfödare, instruktör och domare och den som drev de stora och viktiga frågorna. Genom orubblig vilja och en envishet som ingen rådde på lyckades han med konststycket att få SKK att gå med på registreringskravet Godkänd Vallhund för Border Collie i Sverige, en bedrift som också gör att vi har en så hög lägstanivå på våra Border Collies idag jämfört med andra länder där många linjer förstörts genom avel på utställningsmeriter. Om en djurägare köper en registrerad Border Collie i Sverige så är han garanterad en hund som är avlad för vallning. Det är fantastiskt, och Pierres förtjänst!

Pierre har också varit den drivande, kunniga och förnuftiga i arbetet med upprättande och omarbetande av SVaKs föreningsstadgar, ett tungt och stort arbete som han tog på stort allvar.

Pierre anordnade otaliga vallhundstävlingar hemma på Liden genom åren, ända tills han tröttnade på utvecklingen med tävlande som kom och slog sig ner i en rad på sina fällstolar för att sedan klaga på fåren, banan, draget, utställarna, domaren mm.

Pierre har alltid varit intresserad av egenskapers arvbarhet, både på får och på hund. Pierre drev därför frågan om ett arbetsprov för Border Collie där de nedärvda vallningsegenskaperna kunde kartläggas utan påverkan av tycke, smak och träningsmetod. Efter många års hårt arbete och bollande med SLU kunde äntligen Arbetsbeskrivning för Border Collie startas upp 1989, och under bara några år beskrevs hela 2.600 hundar. En sammanställning i husdjursagronom Per Arvelius´ examensarbete ”Genetisk och etologisk analys av vallningsbeteende hos border collie” visade på höga arvbarhetstal på de flesta och viktigaste punkterna i arbetsbeskrivningen, dvs beskrivningen konstaterades vara ett utmärkt redskap i att kartlägga Border Colliens vallningsegenskaper.

Av olika anledningar rann arbetet med arbetsbeskrivningen sorgligt nog ut i sanden efter ett antal år. Först 2011 aktualiserades frågan igen när SVaKs årsmöte uppdrog att undersöka möjligheterna till att återupprätta beskrivningen, och Pierre var självklar som central och drivande i projektet. Denna gången var Pierre väldigt noga med att arbetet skulle vara förankrat hos allt från djurägare till instruktörer och övriga medlemmar. Djurägarna var tydligt med på noterna, de är ju också vana vid att man använder avelsvärden som BLUP mm i sitt avelsarbete. I resten av medlemskåren var intresset dock svalt och projektet blev därför trögarbetat. Som Pierre konstaterade så har intresset hos SVaKs medlemmar slagit över från att från början vara helt inriktat på djurägarnas behov till att idag till den allra största delen röra sig kring tävlingsverksamheten. Han hade önskat att man kunde få ”pendeln” att stanna eller återgå till åtminstone halvvägs däremellan.

Arbetet med arbetsbeskrivningen tappade ännu mer fart med Pierres sviktande hälsa och vi beslöt att avvakta utvecklingen av vallhundsprovet för att se om det kunde gå att kombinera med arbetsbeskrivningen längre fram.

Det finns så otroligt mycket mer som denna fantastiska man åstadkommit under sin livstid, det skulle krävas en bok för att täcka en så engagerad, erfaren och generös människa som Pierre.

Jag kommer alltid att minnas hans otaliga episka uttryck som tex;

”Får är inte dumma, de är bara så smarta som de behöver”.

”En Border Collie kan du träna grindgenomgångar med fram och tillbaka hundra gånger utan problem, en Working Kelpie går en gång, två gånger men den tredje gången stannar den och frågar dig – Nu får du f*nimig bestämma dig, ska fåren ditåt eller ditåt???”

”Hunden räknar en, två, tre, fyra, fem får och den med keps”. (om hur det blir när inte ägaren är en självklar ledare)

”När du säger ”MEN”, så menar du att du inte vill veta”. (när Pierre håller föredrag och någon inte kan låta bli att hela tiden invända).

”Ni ska väl inte göra en Border Collie av Working Kelpien?”

…osv osv. Alltid med glimten i ögat men samtidigt med en välbehövlig och inte alltid bekväm portion sanning.

Jag är så tacksam över att ha fått känna Pierre. Förutom att det är tack vare honom och hans Working Kelpie Surprise som jag nu har mina fantastiska hundar och tack vare honom och Anita som min finullsbesättning håller så hög kvalitet så har han helt enkelt starkt färgat mitt sätt att se på får, finull, hundar, Border Collie, Working Kelpie, vallning, människor – och livet.

Jag hoppas att vi alla kan hjälpas åt att föra Pierres arv till fårvärlden och vallhundsvärlden vidare i samma anda. Jag ska i alla fall göra mitt bästa, det lovar jag.

Tack Pierre!

20050706(004)

Pierres Working Kelpie Surprise 2005

20050706(005)

Pierre visar sin hanteringsanläggning på Klagstorp 2005

a

”Jag ska ha en Working Kelpie innan jag dör” sa Pierre. De schyssta kompisarna tog fasta på det på hans sextioårs dag 🙂

b

Pierre, Anita, Ulf Eng, Ingrid & Nils Drakenberg hemma hos Pierre 2014

c

Ulf Pyk, Isi Awes och Pierre på fåravelsföreningens Ljungstorps-träff 2014

Annonser

Read Full Post »