Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 oktober, 2013

Working Kelpie resa

Förra veckan var jag iväg på något riktigt riktigt roligt!

Sabine Heiden och Maria Winberg hade ordnat så att det där vi bara pratat om blev på riktigt – en resa runt i Danmark, Holland och Tyskland för att titta på Working Kelpies. Vilken fantastisk resa det blev!!

Rasen har en mycket smal avelsbas, och vi behöver få tillgång till mer hundmaterial helt enkelt. Flera uppfödare och hanhundsägare gör ju den fantastiska insatsen och importerar från Australien, men det är alltid ett riskabelt projekt. Frakten är dyr, och det är svårt att få en riktigt rättvis bild av föräldrarna till valpen när man inte själv varit på plats och sett dem i arbete. När de sedan kommer hit så dröjer det drygt ett år till höftledsröntgen, och risken är förhållandevis stor att man får en otrevlig och ledsam överraskning då……….

Nu har ju även Danmark, Holland och Tyskland importerat en del Working Kelpies, och med Sabines kontakter hade vi fått fram ett antal hundar med intressant härstamning att titta på – och vilket läge! Bara få åka runt och titta på hundarna i riktigt arbete!

Ska jag vara helt ärlig så trodde jag inte att vi skulle hitta något som var bra nog, men jag tänkte att åker vi så får vi ju åtminstone reda på det och kan lägga det åt sidan.

Men den förutfattade meningen kom verkligen på skam!!! Som tur var 😆

Vi såg totalt ca 30 stycken hundar i vallning, och flertalet var riktigt riktigt fina! Några utmärkte sig något alldeles extra, så där så man fick gåshud…….mmmm.

Alla människor vi mötte var också mycket trevliga och tillmötesgående, och även där utmärkte några sig lite extra. Jag fick ett väldigt stort förtroende för Erika och Katrinus på Shepherds kennel i Holland, förutom att vi bjöds på en mycket trevlig kväll hemma hos dem så var de ett rent nöje att lyssna på när de pratade om sina hundar.

VARJE hund vi såg hos dem fick vi, under tiden vi tittade, en bra beskrivning av där de var noga med att framhålla hundens brister likväl som hundens styrkor. Som musik för örat! Samma sak gällde även hälsostatusen, de var helt öppna med vilka problem som fanns i deras uppfödning och var mycket noga med att hålla koll på allt som kom fram i och omkring deras uppfödning. De röntgade också alla deras avelshundar.

Hos Erika och Katrinus fick vi också en intressant bild av hur fårföretagande kan se ut i Holland. Deras gård var en del av ett stort naturreservat med hedlandskap där det växte många skyddade växter. Marken, gården och fåren ägs av motsvarande naturvårdsverket om jag förstod det rätt, och de är då ”bara” anställda som fåraherdar. Deras gård förfogade över 600 ha mark och ca 300 tackor. Tackorna gick ute och betade dagtid, men togs in i det vackra fårstallet under nätterna för att göra ifrån sig. Detta för att undvika övergödning på markerna som påverkar de skyddade växterna negativt. Fascinerande!!!

I Holland fick vi också en mini-clinic i hur de använder hundarna i hanteringsanläggning, det var intressant!

I Tyskland på vägen hem hade vi sista stoppet hos Kirsten Wosnitza på deras jättefina mjölkgård, ojojojoj så välskött och vilka härliga stallar och fina kor!!! Man blir bara glad över att se sådant. Där bjöds vi således på nötvallning, ett annorlunda och intressant inslag på resan som också gav väldigt mycket.

Sammantaget så har vi träffat många otroligt trevliga människor och hundar under resan, och jag ser fram emot fortsatta kontakter med dem allihop! Jag hoppas att de ALLA kommer till nästa års Working Kelpie Mästerskap – det vore något! 😆

Det är fascinerande att se att de inte alls tränar sina hundar så minituöst som vi gör, i alla fall inte de vi träffade. Många av dem arbetade med hundarna hela dagarna som anställda fåraherdar på grupper om 300-600 djur, och de var mycket noga med att inte styra sina hundar för mycket. De skulle kunna söka av stora områden självständigt långt utom synhåll från herden och komma tillbaka med hela flocken på ett schysst sätt utan bråk. Naturliga utgångar, balans och förmåga att flytta flocken framåt var grundläggande för dem och inget de ville träna in. Att ta upp fåren mot ett staket och kunna fånga ett av fåren och kanske verka klövar eller behandla utan att ens behöva fundera på om hunden sköter flocken under tiden var också något de satte stor vikt i.

Om man med det kan dra slutsatsen att de ligger efter oss i vallhundsträning? Min personliga åsikt är – nej.

Om vårt sätt att träna hund nu är bättre än det var i Sverige för tjugo år sedan? Min personliga åsikt är – ja, på de flesta punkter. MEN, då ska man också komma ihåg att Sverige knappast har haft någon ekonomiskt styrd fårhantering tidigare – det börjar komma först nu. Så för tjugo år sedan var fåren inte mycket värda, och behandlades många gånger därefter – både gällande utfodring och hantering.

Jag tror att den ökande fårnäringen i Sverige kommer att behöva hundar som kan sköta sina får snyggt, utan en massa styrning förutom vid vissa givna tillfällen. Så, kanske ska vi inte klappa oss för hårt på bröstet här i Sverige, utan faktiskt kunna titta på erfarenheter från de som arbetat under decennier med stora fårbesättningar därute i övriga världen och lära oss mer om det?

Förutom alla fina hundar och trevliga nya bekantskaper så var resesällskapet så underbart så man bara njöt! Diskussionerna gick stundtals högt, uppfriskande högt!! 😆 Och ibland lågt, skrattkrampsretande lågt 😆 Tack allihop, ni är fantastiska allihop – Sabine, Maria, Ragnhild, Elsa, Birgitta, Anita, Sussi och Malena!!!!!!!!

Och då har jag inte ens nämnt alla söta små byar, städer, vackra landskap, urmysiga hotell, imponerande stuterier med mera som vi fick uppleva. Ett minne för livet!

 

Annonser

Read Full Post »