Nu står de där nere i stallet i sina glimrande vita sidenpyjamaser, tjocka tjejerna. Anja har varit här idag oc klippt dem, så nu är de julfina!
Lite pinsamt är det ju förstås att nu syns ju alla fettvalkarna, det går inte längre att skylla på tjock ull. Om jag sätter ett brett rött band runt magen och kör in ett äpple i truten på dem så ser de ut som julgrisar 
Det goda humöret sjönk dock under kvällspromenaden på jobbet och jag förvandlades till gnällkärring. Återigen hade jag och hundarna blivit nermejade av sladdande ynglingar om vi inte räddat oss rakt ut i mörkret. 
Och på vägen hem, mitt på huvudgatan i Stenstorp, möter jag ytterligare en yngling som kommer farande med bredsida.
Vad är det som gör att unga grabbar tror att bilar är leksaker och inte ett fortskaffningsmedel som ska ta en från A till B? Och varför, så fort det blir lite halt ute och vi andra kör som om vi hade ägg på gaspedalen, sladdar de runt som idioter och riskerar både liv och egendom – deras egna och andras?
Helt plötsligt känns TV-spel som en jättebra idé, det skadar ju iallafall ingen annan. Frågan blir då, vad gjorde grabbarna på stenåldern när det inte fanns varesig bilar eller TV-spel? Hetsade varann att strypa en björn? 
Ilsken som ett bi kom jag hem och stegade fram till den tolvåriga sonen som låg och tittade på TV, spände ögonen i honom och beordrade barskt -Ge mig bilnycklarna!!! -Öhh, va? svarade sonen -Ge mig bilnycklarna, sa jag! upprepade jag ilsket för att sedan berätta för honom att PRECIS så kommer jag att låta och se ut om han sladdar som en idiot när han fått körkort, för det ska han ge fullständigt %#§ i!!!!!!
William tyckte inte riktigt att det var rättvist att skälla på honom om det, men jag sa åt honom att se det som en utskällning i förebyggande syfte. Det tål han – han började ju iallafall inte gråta Han såg möjligen en smula frågande ut……………
Bästa fårklipparen Anja friserar
Runda damer i silkespyjamas
