Få saker får mig att gå igång så som diskuterande och dissekrerande av vallningsegenskaper. De samverkar och motverkar i till synes oändliga kombinationer, men fungerar ändå på något vis ungefär som tysk grammatik – omfattande men med tydliga regler och logik. Eller nåt.
Hysteriskt spännande nog så är inte motsatserna lika med rätt eller fel. Just nu fascineras jag över mina egna insikter som kommer med två så olika hundar som Messa och Basta.
1. Jag kan inte styra Messa i onödan – då börjar hon fråga mig om råd. Basta har då minsann aldrig ställt några frågor 
Jag inser att jag ser många praktiska fördelar med båda ytterligheterna!
2. När fåren drar iväg med en väldig fart så slår Messa ut ännu mer medan Basta i det läget tar kortaste vägen till stopp-punkt. Båda egenskaperna är otroligt värdefulla, i olika situationer.
Mer spänning och intellektuell utmaning i livet kan omöjligt behövas……..
